Skrot&Korn ät temat för mitt skapande. Materialet jag använder är oftast vardagligt och återvunnet. Jag vill få till spännande möten mellan olika material och former och ge gamla till synes förbrukade ting ett nytt liv och funktion. Upptäckarglädjen är stor och kommer jag dessutom på en klurig titel till verket så blir jag riktigt nöjd!

”Var får hon allt ifrån?”

Den frågan får jag ibland och det finns flera svar på den.

Om det är var jag får mitt material ifrån så är det på olika vis. Ganska ofta kommer vänner och bekanta och överlämnar en hink eller kasse med rostigt innehåll. De kan ha hittat det i ett uthus eller grävt upp det i sitt trädgårdsland eller till och med köpt på loppis. För när de hittar något skrotigt så tänker de på mig. Varmt tack till alla glada givare!

Ni som brukar plocka svamp vet att man måste ha en särskild blick när man letar. Den blicken har jag inte bara för kantareller utan också för skrot. Jag hittar skrot på gator och torg, i diken och på parkeringsplatser. I skogen finns hur mycket som helst! Det händer även att jag gör ett eller annat loppisfynd. Naturligtvis måste jag också komplettera med en del nytt material för att det ska bli något.
Allt detta tillsammans gör att jag har en ansenlig samling i  min verkstad. Den kan jag sen rota igenom när jag utforskar vad nästa skapelse ska bli.

Om man med frågan däremot menar var jag får mina uppslag och påhitt ifrån så är det svårare att svara. Självklart blir jag inspirerad av vad andra skapar. Jag går ofta på  utställningar och snappar medvetet eller omedvetet upp idéer. Men den största tillgången är nog en medfödd blick och livlig fantasi. Det är en gåva som jag är glad och tacksam över! Roligt är också att inspirationen inte sinar utan rinner till vartefter jag jobbar på. Jag har sällan tråkigt i min verkstad!

”En stenhög upphör att vara en stenhög det ögonblick någon betraktar stenarna och inom sig ser bilden av en katedral.”

Citat av Antoine de Saint-Exupéry

Citatet ovan, av författaren till Lille prinsen, känns väldigt träffande.
Det många bara ser som skräp går jag igång på och vill ta hand om. Förr eller senare blir det till något annat än det en gång varit. Låter kanske pretentiöst, men jag njuter av tanken att den där gamla burken inte hade tänkt sig annat slut på livet än att långsamt försvinna till oxiderat stoft. Och så får den först komma hem till mig och träffa andra tillvaratagna spillror, bearbetas och kanske förses med guldkant och sen följa med till ett fint galleri och bli beskådad och i bästa fall beundrad! Så roar jag mig med att tänka.

I djupa Hälsingeskogarna växer det många saker. Bland annat järnringar i hundratal. De har ursprungligen fungerat som ”slangklämmor” till en trätrumma som gått mellan en damm och ett litet kraftverk i en bäck. Men det var då det. Nu blev några plockade av mig och ett par av de verk de har kommit till användning för visar jag både här och i galleriet.

Min lust och behov av att skapa på ett eller annat sätt har följt mig genom livet. Jag växte upp på Värmländska landsbygden på femtiotalet, utan allt för många lekkamrater. Roade mig bland annat med att snickra och sy mer eller mindre användbara saker. Pappa var snickare och mamma var väldigt händig med att sy. Tack för det medskicket! Jag hade en del tankar i ungdomen om något konstnärligt yrke och gick ett år på en estetisk linje på folkhögskola. Kom dock fram till att skapa fick bli min hobby och det har verkligen berikat mitt liv! Men på något underligt sätt har kreativa uppgifter alltid funnits även i min yrkesutövning. Trodde att jag hade fått jobb i en butik när det visade sig att jag också skulle ta hand om en textilateljé (Skerfe-Nilsson i Uppsala). Där fick jag också lära mig att skylta. När jag anställdes som administratör i en fri teatergrupp fick jag också jobba med kostymsömnad och dekor. I de följande åren när jag har arbetat med administration inom folkrörelser har det funnits behov av kompetens inom layout och illustration.

När jag vid mognare år hade mer tid för bara mig själv, halkade jag in på att använda lite råare material än typ papper, penna, färg och pensel. Jag tror att min bakgrund och erfarenhet från snickerboa, skyltning m.m. bidrog till att Skrot&Korn blev ett lyckat koncept!
Att det sammanföll i tiden med insikten om vikten av återbruk gör ju inte saken sämre.

I tidslinjen nedan finns det mesta med från min första utställning 2003 till det som finns inplanerat till och med idag.